Förlossningen


På kvällen den 31:a augusti vaknade Collin bara någon timme efter sin nattning och var otröstlig och det tog ett tag innan jag kunde lugna honom.. Då han inte ville somna om lekte vi en stund och vid 22:30 fick han en smörgås innan vi gick till sängen igen. Klockan 2:00 vaknade han igen och ville ha flaska och jag tror säkert han hade något på känn då han just denna vecka sov extra oroligt. 
 
Vid 4:30 vaknade jag av en förvärk, och trots att den inte var speciellt stark kände jag ganska snart att det nog var något på gång.. Jag tog en alvedon (som inte hjälpte) och började därefter klocka värkarna. De kom regelbundet men var korta, runt 30 sek till 1 min. Här tänkte jag att det var luugnt, viskade till R att jag hade värkar men att han kunde sova vidare. När klockan var lite före 7:00 duschade jag och sms:ade sedan mamma (hon hade nämligen lovat ställa upp som skjuts till förlossningen..) att jag hade regelbundna men korta värkar och att jag ville avvakta lite. Sa till R att det var dags att kliva upp - utifall, och runt 8:00 ringde jag förlossningen. Jag berättade läget men sa att värkarna kändes hanterbara. Vid 8:10 fick jag en värk som gjorde att jag hamnade på alla fyra på köksgolvet medan R gav Collin frukost och då kände jag också hur något "brast" och det var alltså en del av vattnet som gick! Sprang in på toan och förstod på en gång att nu var det nog absolut dags att åka in.. I väntan på skjuts till oss och hämtning av Collin började det göra ganska ont och jag vet att jag tänkte några gånger på hur pass långt vi har att åka (1,5 timme) och om jag skulle kunna stå ut tills dess. När vi åkte ringde vi förlossningen igen för att informera att vi var på väg. 
 
När vi närmade oss grannstaden började jag må riktigt illa och mamma har berättat efteråt att hon här förstod att det var nära. Jag tjatade om ambulans flera gånger men då mamma är ambulanssjuksköterska visste hon att de inte hade någon smärtlindring åt mig och att ringa dom skulle bara ta extra tid så hon körde på medan jag under varje värk sipprade allt mer fostervatten och fick mer & mer ont. Vet att jag sa flera gånger under bilfärden att vi hinner aldrig, bebisen kommer!
 
Innan vi var framme ringde mamma förlossningen och sa att de måste möta oss ute och jag har nog aldrig känt mig så lättad som när barnmorskorna öppnade bildörren - vi hann! Jag hade precis haft en väldigt intensiv värk innan vi var framme och jag sa flera gånger att jag vill INTE behöva ta fler värkar utan lustgas, hehe.. Jag fick lägga mig på en säng de tagit med sig ut och så rullade de in mig medan jag fick ännu en värk. Framme i förlossningsrummet konstanterades det att jag var öppen 9-10 cm och så fort jag fick lustgasen fick jag en krystvärk. Hörde att en av barnmorskorna sa att jag gjorde precis som jag ville, om jag ville krysta så fick jag det så under denna värk och nästkommande gick det bara inte att hålla emot längre och helt plötsligt var vår efterlängtade lilla prinsessa ute! Världens finaste tjej på sina 3100 g och 49 cm lång. 
 
Det tog 13 minuter från det att vi kom till förlossningen till att hon var ute och det var verkligen på håret att jag fått föda någon annanstans. Är evigt tacksam för mamma som tog det bästa beslutet att bara köra och inte ringa ambulansen, för hade vi gjort det hade jag fått föda efter E4:an.. Är också evigt tacksam för R som var ett sånt bra stöd, smärtan var hemsk och det var svårt att finna lugnet när vi var efter vägen men tillsammans hittade vi sätt som gjorde mig fokuserad.
 
 
Livia för ett par dagar sen. Lyckades ha kameran framme precis när hon log.. ^^,


….…

Hon är här! ♡


Nu har vår älskade, efterlängtade lilla tjej kommit till världen. Livia. Hon är redan en vecka gammal(!) och föddes i vecka 38+4. Jag lovar att dela med mig av en förlossningsberättelse så fort tiden finns att skriva den.. Denna vecka har verkligen varit smått rörig att få till med två små älsklingar och C har varit lite påverkad av att inte ha hela mamma för sig själv. Men jag tror (vet) att det såklart blir bättre.. Han är så liten så snart minns han inte tiden då han var själv. Livia är, so far, en lugn och helnöjd tjej.. Hon sover, bajsar, äter och är NÖJD emellan, vilket är så ovant för oss, haha.. Natten som var fick vi alla sova rätt bra, några vakenstunder men i det stora hela skrapade vi ihop tillräckligt med sömntimmar för att kliva upp pigga och glada imorse. Underbart!
 
En mindre skojig händelse var att jag drog på mig mjölkstockning iförrgår och blev superdålig. Precis under tiden vi var på återbesök på BB för de sista kontrollerna.. Såklart. Det har aldrig varit så skönt att komma hem, duscha och lägga sig som då.
 
Livet med två barn har inte kommit som en chock alls, det var en betydligt större omställning att få första barnet. Dock känner jag en känsla av att inte räcka till för Collin, han och jag har ju myst hemma länge och har våra rutiner och speciella stunder som nu fått ändrats. Jag saknar att inte ha mer tid med honom men vill också såklart ha tid med Livia. Men vi försöker varva mellan barnen så gott det går och jag hoppas C ändå känner att jag finns för honom precis när han vill/behöver. Det är så otroligt hur mycket man kan älska någon som jag älskar mina små.. Ett sprängfyllt hjärta, minst sagt! 
 
 
Följ mig på Instagram HÄR för en mer frekvent uppdatering av vår vardag.


….…

Tired, big time!


Den här dagen har varit i total motsats till gårdagen.. Jag har varit så trött! Vid fyratiden i eftermiddags kände jag mig så desperat efter att få vila att jag plockade fram massa kastruller och bakprylar till C att leka med på vardagsrumsgolvet medan jag la huvudet på kudden. Det gick väl i sisådär en kvart sen ville han in till köket och riva i andra lådor, hehe.. Pust! Det blir definitivt en tidig kväller för mig.. Nu ska jag bara äta något, ev. se resten av idol, sen sängen!
 
 
 
Gjorde en kraftansträngning i förmiddags och plockade upp alla äpplen som trillat ner.. Collin röjde runt i lekstugan och bland blåbärsriset. De sista två bilderna togs nu innan läggdags.. Superkul med bakformen tyckte C (det tyckte inte mamman som snabbt målade upp scenarion i huvudet av hur han ramlade på näsan, haha..), då övergick vi till nötknäpparen istället och tappra försök till att klippa tånaglarna med den. ^^,


….…